- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 /
136

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FJERDE AFDELNINGEN - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kraftiga och veka, det milda och oböjliga, den
ständiga striden med sig sjelf och på samma gång
begäret efter hvila, samma ytterligheter förefinnas uti
det svenska lynnet. Det är, som såge man der ett
förkroppsligadt sammandrag af alla egenheterna uti
den svenska naturen, såsom t. ex. de vilda
strömfallen, som fradgande afbryta leende dalars frid, och
deras längtan att från höjden störta och förlora sig i
djupet af en stilla upplösning; de små fjärdarna
mellan fjällen, der månskensnatten så gerna sätter sig att
hvila på den högblå vattenspegeln, under det mörka
moln stiga upp i vester och kasta sina långa,
hotande skuggor öfver bergssluttningen; de imposanta,
evigt gröna skogarne, der vilddjuret stryker rytande
efter rof, under det talltrasten slår de klagande och
uthållande tonerna om sin kärlek; blommorna, som
solen ena ögonblicket lockar fram, och vintern det
andra qväfver under sitt hvita, kyliga täcke — med
ett ord: förhoppningar och missräkningar med
hvarandra uti ett fredligt förhållande.

Det går en poetisk mystifikation genom svenska
folklifvet. Begäret efter det vidunderliga, sagolika och
äfventyrliga har, kanske mest af allt, uppenbarat det
dunkla men idérika djupet uti det nordiska hjertat.
Öfver allt möta oss der dessa fantasiens vänliga
andar, som, med trånadens suckar på sina läppar, le
med den yrande glädjens ljus uti sina ögon och
under ett oupphörligt bemödande att öfverrösta lifvets
skärande dissonanser med klangen i sin röst. Hur
ofta, midt under verklighetens hårda strider,
uppvaknar icke ännu (uti vårt så kallade
civilisations-tidehvarf) detta begär att hemta kraft och tröst utur de
ljufva illusioner, som genomklinga våra barndomssagor,
ett fromt begär att i dem uppvakna på nytt med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free