Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FJERDE AFDELNINGEN - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår första och renaste frid, som der bor och bygger
sina tempel. Ack! storartadt spelar diktens engel i
det oförderfvade svenska hjertat, och derföre vill det
ock mången dyster stund återvända till de myther,
som, ej så orätt, blifvit kallade »kyskhetens religion».
Svensken sjelf måste understundom längta tillbaka till
de tider, då lifvet glänste genomskinligt, ännu icke
förtroligt med några skuggor, och verlden strålade
fram som en ljuf dröm ur fantasiens rosenskimmer.
Blicka in i dessa myther, och du skall först förstå
svenska folkets karaktär; och, kan du ej förklara
natursymboliken i dem, så skall du dock erkänna: att
menniskan kan vara stor genom sin öfverdrift.
Denna ofrivilliga bestämmelse att lefva och röra
sig i det äfventyrliga och hemlighetsfulla har ej
kunnat inge menniskan det lugn, den betänksamhet, som
aldrig tager ett steg utan med blicken fästad på det
förut bestämda målet. Också har väl ingen nation
mindre betänkt sig och mer dagtingat med sitt öde
än den svenska, utan förblifvit som Ehrensvärd säger:
»en natur, full af hetsigheter».
Man har anmärkt, att Svenskens vackraste
egenskaper oftast behöft en påstötning af det tryckande
behofvet, innan de kunnat förmås att framträda i
dagen. Så är det äfven och kan ej vara annorlunda,
ty der känslan dominerar tanken, der måste
sjelfförtroendet hållas tillbaka af en viss förlåtlig fruktan att
synas alltför oefterrättligt. Detta må dock alldeles
icke förblandas med den blygsamhet, som bär ständig
rodnad på sina kinder, utan snarare anses såsom en
osäkerhet att kunna uppfylla det myckna, som man
inbillar sig bestämd att uträtta. Ty blygsamheten
äfventyrar aldrig, den är en fortgående misströstan, en
passiv åtrå, som ej en gång fördrager sina egna blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
