Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FJERDE AFDELNINGEN - I. - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med samma skäl som vi nyss kallat Adlersparre
en representant af Pennans makt, skulle vi vilja nämna
Adlercreutz en representant af Svärdets —
nämligen det svärd, som gerna ej drages, utan att skrifva
en seger. Motsäger oss någon häri, så fråga vi blott
med svensk stolthet hvad de då betyda dessa af
honom i häfderna inristade ord: Picickola, Jockas,
Pirtimäki, Artsjö, Käykälä, Sikajoki, Revolax, Ny-Karleby,
Lappo, Alavo, Kuortane och Oravais? — outplånliga,
om också glömskans syndaflod öfver dem skulle rulla
sina svartaste vågor!
Men Adlercreutz får ej betraktas allenast som
krigare (ehuru dock som den sista, stora svenska
fältherren). Fridens oliv flätar sig ock smakfullt till
krans omkring hans sköld. Så anförtroddes honom
år 1800 uppskattningen af en del af Nylands och
Tavastehus län och den 19 Nov. 1808 att med
ryska general-befälet afsluta conventionen i Olkjoki.
Huru han i rådslagen öppet och bestämdt uttalade
sin mening, huru han ärligt, nitiskt och välmenande
tjenade konung och land, ofta kallad till »särskilda
förtroende-uppdrag och befattningar både af politisk
och medborgerlig egenskap», behöfva vi ej här påpeka.
Samtiden vet det, och hvad bättre är — efterverlden
kan ej glömma det och icke heller Sverige, att han
hedrat sin Moder — ty han var Svensk i ordets
sannaste mening, fastän slumpen der icke ställde hans
vagga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
