Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FJERDE AFDELNINGEN - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att denna konungens kraftansträngning icke för
honom skulle frambringat andra resultater än
ytterligare förakt och nesa, är troligt. Det var ej här
fråga om blott att slå en här, men att på samma
gång brottas med en opinion, som redan öfver Gustaf
Adolf uttalat sitt anathema. Och hvilka skulle i denna
stund och mot bättre vetande ställt sig under
monarkens tillräckligt förut smutsade fana? Jo, några
lycksökare, som för den ljufliga belöningen att
fortfarande få hvila och vistas i nådens solsken, voro redo
att vända fosterlandet ryggen, åberopande edens helgd
till sitt försvar, liksom en och hvar ej kände, att då
en konung bryter sina till folket gifna förbindelser,
löser han med detsamma folkets till honom.
Vidare har man mycket äflats att skilja de båda
revolutions-cheferna från hvarandra, ehuru det ej rätt
väl velat lyckats för parti-åsigternas målsmän. En
stor tanke hade förenat Adlersparre och Adlercreutz,
för stor att vika för små-kabaler. Längre fram skall
det visas, och vi åtnöja oss blott nu att i
förbigående vidröra de båda personernas inre och yttre
ställningar sig emellan.
Vid flera tillfällen har den öfvertygelsen gifvit
sig luft, äfven hos en och annan utmärkt
skriftställare, att ett uppkommet missförstånd mellan
Adlersparre och Adlercreutz tillintetgjorde många af de
skimrande förhoppningar, som voro fästade vid 1809
års statshvälfning. Så har en af våra onekligt
snillrikaste författare, och som genom sitt år 1828
utkomna värderika arbete »Politiska Åsigter», visat sig
mästare i konsten att nagelfara historien och med sitt
kritiska öga tränga till djupet af dess ömsom
kristallklara, ömsom gyttjefulla botten; med ett ord, herr
M. J. Crusenstolpe har äfven öfver detta missförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
