- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 /
166

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FEMTE AFDELNINGEN - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om mycken kraft och helsa; djerfhet och eld i
tanken; någon fallenhet att springa öfver gränsen för det
billiga; en viss lynnets retlighet, ett godt, ehuru ej
mångsidigt odladt förstånd; mycket personligt mod,
som steg och föll med faran; en rik känsla för
naturens och konstens sanningar, — qvickhet utan att
egentligen hafva snille, interessant genom sin rikedom
på erfarenhet, sådan syntes oss Posse med sina många
och utmärkande egenskaper.

Mindre tillhörande 1809 års hjeltar än kedjan
af fäderneslandets yppersta män, har han ej fästat sitt
namn vid statshvälfningens historia på annat sätt än
såsom medvetande af revolutionsplanen, emedan hans
deltagande i Gustaf Adolfs afsättning inskränkte sig
till några gifna löften, att i händelse af behof skynda
Adlersparres armé till hjelp, samt att under dess
aflägsnande från Norrska gränsen hafva ett vaksamt
öga på fienden. Som ej det lofvade biträdet kom i
fråga, blef Posses göromål under de afgörande dagarna
att, som det kallas i militärstil, hvila på geväret.

Gemensamma faror och framgångar hade närmat
Adlersparre och Posse till hvarandra. Ehuru olika
till lynnen, hade dock deras idéer många
öfverensstämmelser, isynnerhet när fråga var om uppoffringar
för det allmänna. I Posses karakter låg mycken
aristokratisk trotsighet, som något fördunklade hans
menniskovärde. Bröstgänges ville han tränga sig fram
och skuffade då merendels å sido allt, som stod
honom i vägen eller ej var till behag — nb. då han
såg sig vara den starkare. Hos honom var begäret
att öfverflygla en passion, som dref honom till stora
handlingar, men ännu lättare till småaktiga och
ovärdiga. Hans rätta verkningskrets var slagfältet; men
han blef der ej stor, förrän motståndet blef vådligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free