Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FEMTE AFDELNINGEN - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanning vingar af fantasien, for att så mycket friare
kunna höja sig öfver de jordiska dunstkretsarna?
Onekligt har Anckarsvärd en och annan gång
äfven ådagalagt, att han kan undvara fraserna, att
han kan förakta popularitetsjagten, och det är då som
han är stor. Det outtröttliga och hedrande nit, med
hvilket han stridt för en mer utsträckt medborgerlig
sjelfständighet, för en mer allmän bildning, visar, huru
orätt man haft att kalla honom en på oppositionens
haf kringvräkt aristokrat, emedan den, som så har
mod att stiga fram, i akt och mening att
tillintetgöra fördomar och bördsrättigheter samt så tillsägandes
föra krig med de mäktige — han kan väl vara
demagog, rationalist, fourierist, ja till och med ett slags
politisk incroyable, men aristokrat — aldrig.
Skilnaden mellan en aristokrat och en man med
Anckarsvärds politiska religion är som emellan
lamptändaren på gatan och akolythen. Må man ihågkomma
Anckarsvärds mångfaldiga ansträngningar att beifra
sparsamhet, så väl inom förvaltningen, som inom det
enskildta lifvet. I detta bemödande har han både
sett högre och klarare än sjelfva Cato, som
förblandade hushållning med girighet, under den orimliga
ursägten: att ingen förtjenar högaktning, förr än han
fördubblat sitt kapital. Anckarsvärds sparsamhet har
utgått på att väcka ett allmännare interesse för det
ekonomiska oberoendet, såsom ett af hufvudvilkoren
för frihet och medborgerlig lycka; och väldeliga har
han med sin herkulsklubba drifvit många tillbaka af
dessa fyrverkare på statslärans experimentalfält, hvilka
vågat drifva den hedniska satsen: att ingen uppoffring
är för stor för statskassan, att denna är gradmätaren
för den allmänna välmågan, liksom man ej skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
