- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 2 /
11

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA AFDELNINGEN - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kära och misshandlade fäderneslandet! O, den tanken
drager hela himmelriket ned i min själ! och i
detsamma tyckte han sig förnimma en inre röst, som
mildt och melodiskt sade: Nu är stunden; upp, Georg
Adlersparre, att med handlingar bevisa din
fosterlandskärlek
. Det var samma genius, som hviskade till
Cicero, när han frågade Delphiska oraklet om vägen
till äran: Följ din Genius!

Och Adlersparre följde sin. Välan då, fortfor
han för sig sjelf, mitt beslut är fattadt, vägen min
går framåt, ginge han ock öfver strömmar af
menniskoblod och bilor. Min sak är rättvis, lif och död
betyda intet, när en stor idé skall realiseras — alltså
framåt!

Detta beslut öfverröstade eller rent af nedtystade
alla vidare framsmygande invändningar i hjeltehjertat.
Och allt som stormarne aflägsnade sig derifrån,
försvann äfven det yttre ovädret, snöfallet upphörde,
himlen klarnade, och på det högblåa fästet uppträdde
månan i hela sin förklaringsglans. Så gick solen
fordom upp och öfverraskade Edsförbundets anförare, midt
under deras högtidliga ed att rädda friheten. Så
tränger ofta i den för menniskan hopplösa och mörka
stunden en stråle ned från en högre verld att
besegla rättfärdiga tankar, låtande dem i ljusets spegel
se en skymt af den vinkande segern, af den
glänsande framtiden.

Tidigt följande morgonen begaf sig Adlersparre
till majoren baron C. H. Anckarsvärd, som då var
öfver-adjutant för dagen vid Wermländska fördelningen
och bodde på Ulriksdal i Köla socken.

Anckarsvärd hade tidt och ofta, ledd af sin
ungdoms hela liflighet och värma, låtit märka sin
önskan, att Adlersparre skulle företaga något till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/2/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free