- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 2 /
39

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA AFDELNINGEN - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltid antecknade de resande. Anländ till Barkarby
gästgifvaregård, följde jag med hållkarlen i hållstugan,
utsåg det enfaldigaste ansigte jag der träffade och
begärde få honom till skjutsare.

»Hur så?» frågade hållkarlen.

»Det är ett infall af mig,» blef gensvaret.

»Kanske han vill åka fortare, än vanligt?»

»Nej, jag lofvar att han sjelf skall få bestämma
farten.»

»Nå, så sätt då för, Olle.»

Sedan vi kommit i slädan, tillsade jag honom
att taga isvägen om Carlberg, emedan jag ansåg
småvägarna mindre strängt bevakade. Kurirbrickan fick
sin plats i fickan, kappkragen, hvarpå silfversleifer
voro fästade, slogs ned och ett hästtäcke sveptes om
fötterna, för att dölja sporrarna och ridbyxornas
knappar. Ingenting gaf således tillkänna, att jag var
militär, ännu mindre kurir; jag tillsade pojken att köra
sakta; jag ville nemligen icke, att hästen skulle se
ansträngd ut och derigenom ådraga sig någon
uppmärksamhet.

Vid tullen stannade jag, då posten genom en
rörelse antydde, att jag borde göra reda för mig.
Korporalen tillsporde mig, om jag var resande? Jag
svarade: »Nej, jag kommer in från landet och reser
tillbaka i dag.» Samma besked fick tullbetjeningen,
och som alls ingenting förefanns i slädan, betviflades
icke min uppgift. Emedlertid vågade jag ej röra mig,
af fruktan att bullret af mina vapen skulle förråda
mig. Min enfaldiga bonde spelte den roll jag åt
honom uppdragit, vi kommo lyckligt in i staden och
stannade på Fredsgatan, der jag i hast betalte
skjutsen och befallte bonden, i det jag steg ur slädan, att
vända om och köra sin väg. Jag fortsatte till fots

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/2/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free