- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 2 /
96

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FJERDE AFDELNINGEN - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustaf Adolf, som han trodde skulle komma ner i
norra hvalfvet, hvilket ock skedde. Greiff mötte
konungen 8 à 10 steg in på borggården i fullt språng
med hatten på sig och värjan i handen, ämnande sig
till vestra hvalfvet. Konungen hade, kort före sin
flykt, tagit general Strömfelts värja, honom ovetande,
under det han tagit honom i famn, och beklagat sig
för denne hans faders bepröfvade vän, som hade
varit närvarande vid hans födelse. Då konungen kom
Greiff nära, hejdade han sig något, krökte armen
tillbaka, för att med eftertryck stöta värjan i hans bröst;
men Greiff parerade med venstra handen, så att
klingan körde upp mellan rockärmen och armen, gjorde
der en repa och gick ut vid armbågen. Greiff tog
monarken omkring axlarna, sökte förmå honom
återvända med föreställning, att han blottställde sig; men
konungen ropade på hjelp, skrikande: släpp mig, släpp
mig
! [1]

Denna episod om konungens flykt förtäljes på
detta sätt af Adlercreutz: Då konungen genom den
söndriga dörren såg mig ankomma, sprang han ut
genom andra dörren, hvilken han hann tillregla och
igenläsa. Jag sprang efter och lyckades genom tvenne
våldsamma språng emot dörren få den sönder, och
hann fatt på konungen vid en spiraltrappa, då han redan
var på öfversta trappsteget. Han kastade en
nyckelknippa emot ansigtet på mig, men som gick förbi.
Emedlertid fick konungen försprång, så att, då jag
kom upp på trappan, var han redan ur ögnasigte.
Jag sprang på måfå efter honom, och till lycka
träffade åtskilliga hoflakejer och städerskor, som visade
hvilken väg konungen tagit. På detta sätt kom jag


[1] Arnell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/2/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free