- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 2 /
122

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FEMTE AFDELNINGEN - IV. - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Alltsom vi närmade oss Stockholm, säger Flach,
— ökades Adlersparres mörka utseende, äfvensom
intrigerna mot honom och truppernas inryckande i
hufvudstaden. I detta missmodiga lynne försatt, skref
han följande rader till sin broder Carl: »Du säger, att
många vilja nu hafva mig fram; detta är sant, liksom att
ännu flere icke vilja det. Jag fann fordom i Finland och
sedan vid Norska gränsen, nyttan af att känna fiendens
rörelser; detsamma finner jag nu: jag känner mina
fiender på en väg, som ingen kan förmoda. Men vissa
fjädrar antaga ökad spänstighet i mån af tryckningen,
och en sådan fjäder är jag. Menskliga gemenheten
har jag egentligen aldrig betviflat, men jag vet nu
mera derom, än förr. I morgon marscherar Vestra
arméen in i Stockholm.»

V.



Den 22 Mars skedde intåget. Vid Järfva
värdshus mötte ridhästar från Kongl. slottet, hvilka
begagnades af Adlersparre och hans stab. Redan vid
tullporten böljade en oräknelig folkmassa, som med
uthållande hurrarop helsade sin befriare. Flere af
Adlersparres bekanta närmade sig honom med
lyckönskningar, hvilka besvarades med hans vanliga glädtiga
helsning; och då någon ur hopen yttrade helt högt:
Herr öfverste-löjtnanten kommer ännu ihåg oss,
svarade han: »Det är väl just nu, som jag minst bör
glömma gamla vänner.»

Tåget fortsattes Drottninggatan utföre under
folkhopens entusiastiska rop. Det var, som om en
segersång klingat genom luften. Alla fönster voro uppfyllda
af välklädda damer, hvilka, hviftande med sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/2/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free