- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 2 /
147

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SJETTE AFDELNINGEN - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så var det nästan alltid omöjligt att rubba de
Adlersparreska tankarna ur deras naturliga jemnvigt,
deras nästan antika lugn, eller att utforska dem —
slutar Forsells nyssbeskrifna samtal, — ty om någon
var herrskare öfver sig sjelf och ogenomskådlig för
andra, så var det han. Ej något syntes imponera på
Adlersparre; sluten och hård som klippan, stod han
med högburet hufvud och såg på verldens stora
gyckelspel, uti hvilket ingenting tycktes särdeles förtjena
hans uppmärksamhet, ännu mindre hans leenden eller
tårar. Hvad som i denna moment dväljdes på
botten af hans starka ande, det skulle ingen erfara, ehuru
jag aldrig kan skilja mig från den öfvertygelsen, att
der bodde ett lefvande hopp att en dag kunna
omskapa Sveriges hela statsförfattning. Jag tror äfven
att detta skett, om Adlersparre haft mera ärelystnad
och uthållighet samt mindre misstrogenhet till dem,
hvilka under en så beskaffad politisk kris ville och
kunde verka med honom.

Så långt Forsell. Detta slutresonnement är, efter
vårt sätt att se, till någon del sant, till någon del
skeft. Sluten och hård var visst icke Adlersparre.
Tvärtom öppnade han hela sin varelse, då han
möttes af ett verkligt deltagande, då något menskligt skönt
och godt anslog honom, och framför allt då han såg
att det lönade mödan. Men han paraderade aldrig
med sina känslor, koketterade aldrig med sitt hjerta,
och hade emellanåt den lilla svagheten att vilja
synas oförklarlig. Det senare kom sig väl deraf, att
han, under sin embetsmanna-verksamhet, och till och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/2/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free