Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SJUNDE AFDELNINGEN - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Antagom, att Gustaf Adolf, i spetsen för sin
darrande falang af krökta smickrare och politiska
Eunucker, gått emot Vestra arméen och af densamma
blifvit ordentligt slagen; man hade då kunnat skrifva
fredsvilkoren, såsom man velat; och ståndrätten
öfver landets inhemska fiender hade då ej behöft
uppdraga medlidandet att skrifva de slagnes dom. Det
oefterrättliga systemets handtlangare hade då
vederbörligen fallit på sin egen synd, offentligen utpekade
och brännmärkta. Som det nu tillgick, hunno dessa
herrar att gömma sig bakom invändningarnas och
medlidandets förskansningar, att i god tid skifta om
färg och öfvergifva den monark, hvilken de med
slafvisk ödmjukhet tjenat under medgångens dagar och
genom sin karaktärs- och principlöshet bidragit att
göra förhatlig och olycklig.
Denna alltför långt sträckta skonsamhet var helt
och hållet Adlercreutz’ verk. Adlersparres
missbelåtenhet, skrifver Forsell, med den obefogade
fördragsamhet, som vederfors alla de män, hvilka stodo
närmast Gustaf Adolfs thron, hade sina grundade skäl.
Dessa personer egde sin dryga andel uti de förderfliga
och illa beräknade mått och steg, som nyss blifvit
vidtagna, så väl med afseende på det olyckliga
landtvärnets rysliga behandling, som flera likartade
åtgärder. »Det bör, säger Adlersparre sjelf, alltid
tillerkännas högt uppsatte embetsmän, icke blott som en
vanära, utan som ett brott, att njuta fördelarna af
sin plats utan allt afseende på fäderneslandets gagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
