- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 2 /
154

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SJUNDE AFDELNINGEN - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beslut. Under H. Maj:ts vår allernådigste Herres och
Konungs frånvaro,

Dess tillförordnade regering, Stockholm d. 12 Okt.
1808.

Wachtmeister.          af Ugglas.          Ehrenheim.


                        Zibet.          Jägerhorn.


                                                                Lagerbring

Den 14 Mars 1809 skyndade väl hertigen att
godtgöra förnärmelsen, dock utan att detta drabbade
någon af kontrasignenterne:

»Sedan vi noga (!) gjort oss underrättade om de
orsaker, som föranlåtit Kongl. Maj:t att under d. 12
Oktober sistl. år degradera dess gardes-regementer,
och kommit i erfarenhet icke allenast derom, att Kongl.
Maj:t i afseende på deras förhållande vid Lokalax och
Helsinge, förmodligen blifvit förd bakom ljuset, utan
att äfven nämnde regementer sig då, som alltid,
ganska väl utmärkt, hafva vi i nåder funnit godt, att de
nu så kallade Fleetwoodska och Palenske regementerna
åter till gardes-regementer upptaga under konungens
eget chefsskap, på samma sätt som tillförene varit.

                                CARL.


                                                                Lagerbring

Adlersparre gillade ej denna eftergift, detta
öfverseende med snedsprången på samhällets höjder.
Han tänkte med Montesquieu om friheten: Att det
gifves tillfällen, då man måste kasta en slöja öfver
medlidandet, liksom man höljer öfver gudarnes stoder;
att man nu, då makt innehades att utöfva rättvisa,
ej borde göra någon åtskilnad på brottslingen i
hermelinsmanteln och missdådaren i trasorna —
åtminstone ej för mantelns och trasornas skull. Han ansåg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/2/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free