Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SJUNDE AFDELNINGEN - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig af spökrädsla tillbaka för dem, som framkallat
spöket, och hvilka sannerligen mera hade fortjenat en graf
under thronens spillror, än att makligt och hedrade
qvarsitta vid statsskeppets roder? — Jo, att Svenska
rikets så vackert utlofvade »pånyttfödelse» stannade
vid ett galvaniskt experiment, som väl satte
statskroppen något i rörelse, men lät den förskämda
blodmassan fortfara i sitt långsamma kretslopp och
undergräfva den fysiska helsan.
Liksom i naturens rike de tomma axen höja sig
stolta upp, under det de kärnfulla böja sig — så
föll Adlersparre undan, icke af ödmjukhet eller af
fruktan, för motståndet, utan såsom en anförare, den der
vunnit slaget, öfverlemnande åt andra att fritt plundra
och föreskrifva fredsvilkoren. Detta var hans enda,
men stora politiska synd; en eftergift, som, under det
den kanske förringade den hos honom dominerande
starka viljan, kastade en skär glans öfver det veka
sinnelaget, hvilket mången gång lät känslan
öfverflygla tankan, — liksom man ser den blyga och mjuka
murgrönan slingra sig upp att med sina gröna, saftiga
blad undangömma åskledaren.
Adlersparres fel, att ej vilja herrska nu, då han
kunnat och kanske bordt det, härledde sig, efter vår
öfvertygelse, deraf, att han kände sig sakna de
egenskaper, som fordrades, för att, som reformernas chef,
föra till ett sannt nyttigt mål alla de på en gång
önskade vigtiga förändringarna. Var det så, handlade
han ädlare och klokare att aflägsna sig, än att, lik
mängden af föregångare och efterföljare på
revolutionens bana, söka ärelystnadens höjder, för att
svindlande nedfalla och måhända draga sitt fosterland med
i olyckan. Skönt och blygsamt yttrar han om sig sjelf
i förtroliga bref: »Den stora importancen af mitt ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
