- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 2 /
165

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SJUNDE AFDELNINGEN - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till kallelsen (1847 års revision), uppletandet af en
gömd och glömd person, då i Sverige visserligen ej
är någon tryckande brist på grefvar, afsägelser af
personer, hvilka hafva väl råd att vistas några månader
i Stockholm, eller ock i alla fall bo der; allt detta
är gåtor, som jag ej förmår upplysa. Visst är att
denna operation generar mig oerhördt i flera än ett
afseende, och ej mindre säkert, att mitt ogillande af
de föregångna afsägelserna är grunden för mitt ja.
Resultatet blir nu som alltid, då jag befunnit mig inom
partistridernas område, från och med Norrköping, att
jag får klander och ovilja från begge sidorna, då jag
ej förmår följa med något parti i biafsigter,
ensidighet, hetta och öfverdrift. Lika säkert är, att jag ej
hänger mig af grämelse öfver denna förestående ovilja.
Jag har tidigt lärt mig förakta den; och ännu en
ganska säker sak är, att jag har endast min
öfvertygelse till ledsven. Den national-rättvisa, som sista
brefvet förmäler och Tit. vänskapliga öga ser, har ännu
ej för mig blifvit synlig, blir det icke heller, och jag
finner mig icke illa dervid: jag har läst historien.
Jag har, vet Gud, inga stora anspråk på mina
landsmäns minne. Jag kan dock aldrig glömma, att jag
har ett fosterland, och minst skall jag göra det, om
någon fara visar sig, då så många eljest rakna, krokna
och krypa. — — — Man vill åter hafva mig fram,
i flera än ett afseende. Detta synes göra det
förlåtligt, till och med nödvändigt, att man säger ett ord
om sig sjelf. I frågan om viljan, så är den ren och
icke hvilande. Hvad åter förmågan eller hvad jag
kan beträffar, så är den ganska problematisk, om ej
något ännu sämre» [1].


[1] Se Aftonbladet 1835.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/2/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free