- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 1 /
5

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

glänsande af framtids-vuer. Men ofta öfverröstades desse
fosterlandsvänner och blefvo så godt som nödtvungne
att öfverlemna sig åt väntan på bättre dagar. I det
politiska riksdags-skådespelet utförde emedlertid hvarje
stånd sin af biafsigter starkt markerade roll, lika
mycket som någonsin tillförne eller efteråt
vidhängande stånds-interesset.

Adeln tillvällade sig, något alltför mycket
pockande, äran af revolutionen eller rikets frälsning[1]. I
medvetandet af att hafva utfört denna vackra och
vågsamma handling, tyckte sig detta Stånd gjort nog
och trodde sig ej behöfva eller kunna tvingas till vidare
offer på fäderneslandets altare, då man naturligtvis
undantager ett och annat af de medlidandets eller
barmhertighetens småmynt, som utkastas mer för syns
än for sakens skull, utan att just efterlemna något
tomrum i sparbössan.

Vi protestera högeligen mot den skrytsamt
åberopade förtjenst, hvilken på ingen grund och ur ingen
synpunkt kan betraktas som en — stånds-egendom,
emedan antalet af de adelsmän, som, stundom öppet,
stundom med väl beräknad försigtighet, yttrade sig
emot statshvälfningen, när dennas förspel var å bane,
var fullt ut så stort som det antal, hvilket de adliga
revolutionärerne bildade. Man må dock något öfverse
med första riksståndets lätthet att, i denna fråga, taga


[1] »Det kunde måhända vara nog för högloflige
Ridderskapet och Adeln att påminna sina Medständer, att i detta
Stånd funnits de Män, som insett (!) fäderneslandets fara och
vågat rädda det.» (Adolf Göran Mörners dictamen d. 15 Maj
1809.) På dylikt sätt uttryckte sig flera andra Riddarhusets
medlemmar, utan att någon fann sig af känslan för det rätta
uppmanad att göra afprutningar på det nog mycket i vexten
tillskurna sjelfprisandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/1/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free