- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 1 /
24

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spinna hat- och hämndfulla intriger[1]. — De ofta
gjorda mörka anspelningarne på det imellanåt mindre


[1] »Både Sv. Academien och Axel Gabriel Silfverstolpe
fingo röna följderna af den sistnämndes frimodighet. Stormen
utgick från den enrådande Reuterholm, som redan af gammalt
bar agg till den fordne hattfursten Axel Fersen, mot hvilken
Reuterholms fader såsom stark Mössa hade kämpat, och som
dessutom förmentes personligen vara stött der af, att Academien
till ledamot ej valt honom utan Silfverstolpe. Genast den 7
Mars lät Premier-Ministern till henne aflåta ett skarpt bref,
upphäfva Academien och lägga beslag på dess papper, som
inventerades af Justitie-Cancelleren. Angående de mot
Silfverstolpe rigtade åtgärderna berättas följande: Silfverstolpe yttrade
i sitt tal, att Fersen jemte flera Riddarhusets ledamöter med
heder hade trädt i arrest 1789, och att ännu flera deruti
velat vara honom följaktige. Hertigen sade till Rosenstein, som
var Academiens Sekreterare, att Silfverstolpes tal var
impertinent, att författaren var en pojke och fått ingifvelser af
andra; att R. styrde Academien och var för allt ansvarig, men
att han genom sådant sökte bereda Regeringssättets fall och
utbredde Jacobinism genom tidningarna, som stodo under hans
inseende. R. svarade, att S. var en hederlig karl, som
kommit till mogen ålder och att Akademien ej egde någon rätt att
rätta hans tal. S. måtte aflemna sitt tal till Hertigen, som
lemnade det åt R.Cancelleren för att af R.Drotset begära action
mot S. Men R.Drotset svarade R.Cancelleren, att han i S:s
tal ej fann någon orsak till åtal och att han hört
R.Cancelleren ofta mycket värre tala om Gustaf III. Derefter blef R.
en dag efterskickad af R.Drotset, som sade att Hertigen vore
sinnad tilltala honom inför Svea Hof-Rätt, för det han hade
öfverfallit honom och gjort honom en scene, men att R. kunde
slippa detta, om han begärde afsked, for ur landet och mottog
en beskickning. R.Drotset sade till R: är du oskyldig, så var
ferm; jag svarar för Hof-Rätten. R. uppsatte derpå en
berättelse om det samtal, han hade haft med Hertigen, som han
ville edeligen bestyrka, och sade till R.Drotset, att han
hvarken tog afsked eller mottog någon beskickning utomlands.
R.Drotset yppade då för R., att det beslut var taget, på
Reuterholms begäran, att skilja honom från unga Konungen, som
han underviste och att Konungen vore dermed liknöjd. R.
gick då upp till Konungen och sedan han rättfärdigat sitt
uppförande mot Hertigen, sade han: »Jag bör säga Eders Majestät
att denna dag kanske afgör Nationens begrepp om E. Maj:t
och rör E. Maj:t mer än mig; ty min credit hos nationen
tager ingen makt ifrån mig. E. Maj:ts role vid detta tillfälle
kan synas svår, men bör blifva lätt, ty E. M. har att göra
med en Farbror, som är god och rättvis.» — Mörner hotade
att nedlägga sitt embete såsom vice-Gouverneur hos
Konungen, om R. skildes från honom. En afton fick R.Drotset
befallning af Hertigen tillsäga R. att lemna staden inom 24
timmar. Drotset vägrade att verkställa det, sade sig ej vara
police-mästare och att han äfven i salig Konungens tid hade
undandragit sig en sådan befattning. Men, sade Drotset, vill
E. K. Höghet hafva R. uppstämd för Svea Hof-Rätt, så skall
det ske i morgon dag; sådant hörer mitt embete till, men icke
detta ärende. Dervid förblef det. Då R. sedan höll sin lection
för Konungen såsom vanligt, sade han med någon rörelse, att
det kanske var den sista lectionen han nu höll. Konungen
invände då: jag hoppas icke det. R. omtalte förhållandet och
föreställde Konungen skadan af ombyte, vid informationen.
Konungen gick derpå upp i Conseljen, och hade samtal med
Hertigen, då Hertigen till slut yttrade: »Således skall jag
hafva tôörtj
» hvartill Konungen svarade: »Det kan jag ej hjelpa.»

(Bruzelius).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:56:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/acatidstav/1/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free