- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 1 /
65

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphöjer själen öfver det närvarandes hämmande band,
gifver insigt uti dettas inre betydelse och framkallar
förmåga att använda det såsom medel för en framtida
förbättring. Man förstår, det är sannt, icke det
närvarande utan genom det förflutna; men man förstår
intetdera utan genom den djupa aningen om det
tillkommande, förkänslan af hvad man både bör och kan
blifva, ty deri bor, dunkelt eller klart, föreställningen
om den bestämmelse, som utgör mensklighetens
högsta lag.

Öfver allt inom den politiska verlden arbeta
mot hvarandra tvenne hufvudåsigter. Den ena, i
kärleken eller rättare afguderiet till det beståndande,
suger sin kraft, sin seghet ur de historiska rötterna och
ser i all förändring ett våld emot de rostföi tärda
lem-ningarna från det förflutna. Den andra arbetar
oupphörligt att afslita den tyngdkedja, som drager anden
ned från illusionernas och framtidsdrömmarnes tjusande
paradis, vill icke veta af några gränsor för
samhällslifvets utveckling och ser i friheten det väsendtligaste
medlet att bli stor och lycklig. Den förstnämndes
bekännare förgäta: att systemet af stillastående, inom
den moraliska och politiska verlden, liksom inom den
fysiska, förer till förruttnelse och derigenom till
jäsning, som åter framalstrar en öfvermåttlig rörelse;
den sednares kämpar fatta icke vådan af rörelsens
öfvermått och de många misstag, som deraf kunna
uppstå. De förra hafva till valspråk på sin sköld:
det goda, man har, är en skatt, som icke bör
uppoffras för det bättre, som måste sökas; de sednare
förklara högt: att det är vanskligt, att mot tidsandans
uppsträfvande till högre, fortgående utbildning vilja
upprätthålla hvad som icke mer låter upprätthålla sig,
emedan ingen död anstalt kan bestå mot lefvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/1/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free