- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 1 /
70

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det är kändt, hurusom Riksföreståndaren länge
tvekade att åt Anckarsvärd öfverlemna
landtmarskalks-stafven. Äfven för denna saks utgång blef
AdIersparres råd afgörande. Någon hade inbillat Hertigen,
att Anckarsvärd icke kunde lösslita sig ur det
ramlade systemets fjettrar. att han, fastän i hemlighet,
var en fiende till den nya ordningen, och som man
borde vakta sig att ställa på någon plats, der denna
fiendtlighet kunde verka efter förgodtfinnande. Denna
om en till det yttersta utsträckt undergifvenhet för
makten vittnande bekännelse tycktes ej vara tillfyllest
att lugna Hertigen, då fråga var att af den trogna
Gustavianen skapa en lika trogen Carolin, nemligen
att »lydnad emot en laglig öfverhet är den första af
alla samfundspligter; en dygdig medborgares yppersta
kännemärke, Beflitom oss då om denna ypperliga
dygd och veten, att, om vi ej låta lydnaden styra
våra känslor, kunde vi lätt förfalla i raseri.» [1]

De första ord, med hvilka landtmarskalken
helsade Ridderskapet och Adeln, voro synnerligen väl
lagda, utan all tillsats af rhetoriska pappersblommor
och klingklang. De voro alldeles nog att ingifva
förtroende, hvilket också var hufvudsaken. Sedan
friherren bekänt sin ovana vid värf af det slag, som
nu togo hans krafter i anspråk, äfvensom huru, den
visserligen ärorika men ansvarsfulla kallelsen kommit
oförmodadt och icke utan att medföra bekymmer,
uttalades denna vackra uppmaning till ståndet: »Eder
enighet, Edert inbördes förtroende, Eder foglighet, Eder
rådighet och Eder ståndaktighet i rådslag och beslut,
och Edra billiga uppoffringar, om så påfordras, skola
i förening med våra medständers medverkan


[1] Landshöfdingen M. Anckarsvärds tal i Calmar 1792.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/1/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free