- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 1 /
158

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hofmarskalk —, hvilken var inbegripen i samtal med
en mig ännu obekant. Det var den lilla, onosliga
och hetlefrade Finnen major —, som min morbror
kallade »en af de finska presenterna». Conversationen
var liflig och rörde en depèche från envoyén
Adlerberg till Statsministern.

Jag lemnade snart min plats och gick in i ett
nästgränsande kabinett, der den gamle krigsbussen
general–med en stor pipa i munnen hade
slagit sig ner i en soffa och från denna beqväma tribun
höll tal till en kring honom församlad grupp, hvilken
med begärlighet tycktes uppfånga hvartenda af den
ärrige veteranens ord. Jag påminner mig, att det
första, som från hans läppar nådde mina öron, var
följande mustiga försäkran: »ta mig sju tusan djeflar
det skall lyckas». Som denna svordom slutade
harangen och en paus uppstod, frågade jag min granne
hvad som ej skulle lyckas, och fick till svar: att
regeringen skall bestämma f. d. Konungens blifvande
vistelseort. Generalen fortsatte: »det vore väl fan
om förföljelsen skulle kunna ställas på lifstid, men
jag medger, uppfinningskonsten att misshandla en
fallen storhet, har hos de der hunnit sitt mästerskap.»
Jag sade Klingspor, att Konungens behandling och
särdeles förflyttningen till Gripsholm var en horreur.
Svaret blef ett försmädeligt grin, som skulle föreställa
moqueri. Men detta hindrade mig ej att säga
retraitte-hjelten: huru en not från Ryska cabinettet vore
mer än tillräcklig att göra våra styfvaste matadorer
mjuka som vidjor, och att man borde akta sig att
framkalla ett nytt Anjala-förbund [1].


[1] En sakrik uppsats, kallad »nya facta eller ett
ögonvittnes anteckningar om revolutionen i Sverige 1809», införd
i Portefeuille, III. delen, upplyser, huru en och annan af 1809
års män ej emot den arresterade Konungen iakttog hvad
bildning och mensklighet fordrade. Vi anföra följande: »Det är
sannt, att sedan detta farliga företag en gång var börjadt, kan
man ej undra, att de agerande personerna gjorde allt sitt till,
för att värja alla från olyckliga följder; men det var vidrigt
att se Konungen så våldsamt behandlad, som han blef på
borggården, och under det man uppförde honom till rummen.
Greiff och Hjerta betedde sig der på ett sätt, som just ej
länder dem till mycken ära, och som nära nog gränsade till
det oanständiga sätt, på hvilket baron Jacob Cederström
sedermera uppförde sig i galleriet.--Bland högre
embetsmän, som åter aflägsnade sig, var Zibet, hvilken fick höra ett
och annat af åtskillige; men hans värdiga uppförande gjorde
en stor kontrast mot det pöbelaktiga sätt, som utöfvades af
flere närvarande, hvaribland baron Jacob Cederström syntes
mig såsom mästare.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/1/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free