Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gifmildheten och deltagandet i andras olyckor
uttalade sig aldrig skönare än hos Carl August,
framför allt då han vid lediga stunder alldeles ensam
besökte stadens välgörenhetsinrättningar, barnhus, fattig—
försörjnings-anstalter, spinnhus m. m., hvarvid han
undersökte ordningen på stället, barnens, de fattigas
och sjukas tillstånd, renligheten, mathållningen o. d.
Som han gick ensam och i sin vanligen enkla drägt
förblef han okänd, intilldess hans frikostiga gåfvor till
de behöfvande upptäckte hvem han var.
Man får dock icke af detta draga den slutsats,
att Prinsens menniskokärlek öfvergick till vekhet, att
honom felades kraft att uttala en opinion. Tvärtom
fanns just hos honom ett element af bestämd vilja,
som gjorde alla försök öfverflödiga att rubba hans en
gång fattade öfvertygelse om det rätta och passande.
Då denna vilja ibland måste gifva sig tillkänna, kunde
det väl hända, att Prinsen lät sin värdighet
framträda i hela glansen af sitt majestät, för att med ens
göra slut på intrigen och tubbningsförsöken. Det
anmältes hos Konungen af en hög embetsman, att en
viss för sina förställda, lömska, smilande tänkesätt och
ord utmärkt medlem af och talare på Riddarhuset
hade i ett Utskott förtalat Konungen. Detta upptogs
af Carl XIII, som vanligt, med förakt och
skonsamhet, då den felande tiggde om tillgift och nåd; men
Prinsen, som fått veta, att smädaren förtalat hans far,
gaf sträng befallning, att denne hofman aldrig skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
