- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 2 /
32

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åter till oss, och vi skola bära dig öfver fjällen.
Gud välsigne dig, du oförliknelige; glöm oss ej, vi
skola aldrig glömma dig!


Den första halftimman satt prinsen tyst i
vagnen, lutad emot ryggstödet och med igenslutna
ögonlock. Han liknade en bedjande, genom hvars själ
strömma stora och heliga föresatser. Öfver hans bleka
anlete spred sig ett förklaringssken, såsom när efter
en stormig afton månen framgår och lyser sin frid
öfver den stilla nejden.

De första ord, med hvilka prinsen bröt
tystnaden, voro dessa: det gifves ingen större fröjd på
jorden, än den att se sig älskad af redbara menniskor.

Jo, E. K. Höghet, svarade Adlersparre, den att
veta sig förtjena att vara älskad och att hafva
uppfyllt sin pligt.

Sin pligt uppfyller egentligen ingen, och minst
någon af dem, som försynen ställer på ansvarsfulla
platser, återtog Prinsen, men tillade derefter: säg mig,
tror ni, att svenska folket skall lika väl förstå mig
som det norrska? Hos edra landsmän är man van
att se lysande talanger på thronen; hos mig
komma de blott att finna en redlig man och en god
vilja under en simpel yta. Men natt och dag
skall jag bedja Gud, att han hjelper mig, och då går
det nog.

Att ett parti inom Sverige fanns, som var
honom fiendtligt sinnadt, kände han nogsamt, äfven hvilka
som voro noterade att stå i spetsen för detsamma.
Detta gaf honom förmodligeu anledning att ombyta
samtalsämne och fråga: om ännu för de missnöjda en
del af slottet i Stockholm vore upplåtet?

På Adlersparres skämtsamt afgifna och något
undvikande svar, fortfor kronprinsen, att han för sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:56:51 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/acatidstav/2/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free