Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIII, — väl vetande, hvem denna gång förföljelsen
gällde, — förblef obekymrad.
Excellencen grefve Axel von Fersen, hvilken
genom den ynnest och det anseende, hvari han stod hos
f. d. konung Gustaf Adolf, samt den alldeles ovanliga
och för kungliga prinsar allenast brukliga prakt, med
hvilken han den 28 Januari 1810 vid kronprinsens
intåg i Stockholm var omgifven, ådragit sig en
uppmärksamhet, som redan förut blottställt honom för en
mängd oblida omdömen, äfven inom hofvet, der man
tyckte bemälte grefve nog högt och stolt bära sitt
hufvud, hade aldrig med ord eller handling gjort sig
förtjent af den bitterhet, som nu väpnade sig mot
honom.
Såsom chef för en bland Sveriges äldsta och mest
ansedda adliga familjer samt egare af ansenlig
förmögenhet, var det ej svårt för honom att ge vigt åt
börds-aristokratien, hvilken allmänheten måhända ansåg
representerad både i hans person och tänkesätt.
I denna bördsmakt trodde sig Carl XIII, liksom
en stor del af hans omgifning, finna en farlig fiende
till den nya regimen. Att i folkets ögon förödmjuka
denna makt och göra den betydelselös, se der, hvad
en lumpen politik föreskref. Detta är åtminstone ett
sätt att från ett uppsåtligt brott till blott och bart en
svaghetssynd kunna förvandla Carl XIII:s inactivitet
förmiddagen den 20 Juni [1]. Att vederbörande togo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
