Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att inskränka den. Utskottet i sin menlöshet visade
sig icke förstå, att upptagandet af ett arbete, som ej
var dess eget, skulle kunna blifvit ett ganska farligt
prejudicat. En värd ledamot, Hr Klingspor, frågade
också med mycket skäl: huru utskottet kunnat
insända ett project, som ej är dess eget?
En af utskottets ledamöter, grefve A. G. Mörner,
förebar till ursäkt: att projectet var utarbetadt af
män, utmärkte genom sitt snille, sine talanger och sin
upplysning, m. m.
Huru emedlertid det i sjelfva verket förhöll sig
med denna upplysning, derom vittnar ej något
fullständigare än den samling af rättvisa anmärkningar,
som det lånta förslaget framkallade. Någre af dem
vilja vi anföra, eftersom de äfven blotta den
ståndpunkt af liberala grundsatser, på hvilken 1809 års
constitutions-utskott ställde sig, då det gick att skänka
svenska folket projectet till en tryckfrihets-förordning.
Hr J. Adlerbeth: I 2 §. 2 mom. tillstyrkes en
censur af theaterstycken, ämnade att på skådebanan
uppföras. Jag vågar anse detta försigtighetsmått
öfverflödigt. Ett skådespel, hvars framställningar
uppenbart afvika från sedlighetens fordringar, kan väl aldrig
mötas med allmänhetens bifall. Arbetets egna
ofullkomligheter skulle blifva en verksam orsak till dess fall.
Hr F. S. Silverstolpe: Den 2 §. af förslaget till
tryckfrihets-förordning åsyftar inrättandet af
censurer för visse slags skrifter innan de få till trycket
infordras. — — Om en god lagstiftning lika
väsendteligen hvilar på skyddandet af hvarje gernings frihet,
som på bestraffningen af de gerningar, hvarigenom det
allmänna skadas; och således ingen väl uttänkt lag
förbudit missgerningen men väl stadgat dess näpst,
om staten ej bör eller kan tillerkänna sig ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
