Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förutgående välde öfver individuers handlingar, månne väl
då tryckfrihetslagen bör förbjuda ett allmänt yttrande
af någon tanke, eller bör icke heldre uttrycket, sedan
det först hunnit få egenskap af handling, af denna
lag bedömas? — — —
Hr L. Hammarsköld:–Man har mot denna,
endast af den allmänna borgerliga lagen begränsade
tryckfrihet, gjort följande inkast: 1) att den allmänna
Gudaläran derigenom skulle kunna komma att
vanhelgas, liksom religionen icke är någonting högre än
att den utaf inkast och anmärkningar skulle kunna
lida eller liksom ingen skulle vilja lika kraftigt
försvara denna menniskans högsta nödvändighet, känslan
för det gudomliga och öfversinliga. Och genom denna
strid skall otvifvelaktigt det religiösa tänkesättet mera
vinna än genom den graflika tystnad, som inskränkande
förordningar påbjuda. 2) Har man sagt att
härigenom skulle konunga-värdigheten kunna förnärmas och
undersåtarnes lydnad och stillhet störas; men stadgar
då ej allmänna lagen straff för majestätets
sjelfsvåldiga missfirmande eller upprors och oroligheters
predikande, det må ske på hvad sätt som helst? Och
dessutom har man någonsin sett en thron skakas af
skrifter och resonnementer? Fredrik II, som lät lägre
nedflytta det pasquill man om honom hade uppspikat,
på det att pöbeln lättare skulle få läsa det, höll med
säkerhet sin spira, skyddad af sitt folks tillgifvenhet,
då deremöt Ludvig XVI, i hvars land ingen skrift
fick se dagsljuset utan efter den aldra strängaste
censur, måste sträcka sitt hufvud under guillotinen; och
3) har det blifvit påstått, att en vidsträckt
tryckfrihet kunde utsätta mången redlig ansedd man för
ohemula och arga tillmälen. Det är sannt, den
dygdigaste man kan hafva sina fiender, men aldrig (något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
