Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och härmed sluta vi den fragmentariska
skildringen af den så mycket omtalade 1809 års riksdag.
Vi frångå ej hvad vi förut yttrat, att den i ett och
annat fall kan göra anspråk på att hafva gifvit vårt
närvarande statsskick lifvet och, till en viss del, äfven
dess rigtning. Detta må innehålla både pris och
klander.
Den i våra ögon förnämsta skilnaden mellan
ofvanberörde politiska utvecklingsperiod och våra
sednare riksdagar är, att då funnos capaciteter af första
ordningen och att nu finnes inga. Det följer icke häraf,
att det går sämre till nu än förr; snarare skulle
vi vilja drifva motsatsen. De stora maktspråk, som
då emellanåt något våldsamt och föraktligt
undanskuffade förnuftsskälen, för att proklamera sin egen
förträfflighet, experimentera, Gudi lof! ej mer med
svenska godtrogenheten.
Ännu en skilnad: 1809 års lagstiftare visste ej
rätt hvad de ville, men väl hvad de kunde; våra
dagar veta väl hvad de vilja, men ej — huru nästan
ingenting de förmå. Konsten att tjusa folket är
försvunnen; förr trodde folket utan att se, nu vill det
se för att slippa tro, och icke underligt, sedan det så
ofta och skamligt blifvit bedraget på dem, till hvilka
det anförtrott sig med den ärligaste hängifvenhet.
Nästan alla 1809 års män, dess hjeltar och
lagstiftare hvila nu i sin graf. Frid och välsignelse
öfver deras stoft! Såsom barn af en stormig tid,
hafva de framstått, lyst — och gått bort. Varma
känslor, sköna tankar utgöra deras grafskrift, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
