- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 2 /
277

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

personer af erkända insigter och stannade slutligen
vid detta sina forskningars resultat, att kronprinsen
Carl August af en politisk faktion nesligt, lömskt och
hemlighetsfullt invigdes åt döden, ehuru det ej kan
bestridas, att ett slaganfall mellankom och ändade de
af ett långsamt tärande gift undergräfda
kroppskrafterna.

Slägtskapsförbindelser jemte ett mångårigt, sällan
afbrutet förtroligt umgänge ställde författaren af dessa
tidstaflor nära till Carl af Forsell. Döende anförtrodde
han honom sin sista bekännelse om sina tankar öfver
lifvet och verlden, — en öfver den slutade
vandringen upplyftande och triumpherande svanesång. Detta
en skön själs testamente åt sitt jordiska fädernesland
kan, till följe af våra närvarande tryckfrihets-lagar,
ännu ej i sin helhet lemnas i allmänhetens händer.
Några lösryckta stycken ur detsamma och som röja
den innerlighet, med hvilken Forsell städse var fäst
vid prins Carl August och Georg Adlersparre må dock
här få en plats.

— — »När man såsom jag är illa sjuk och
har sin upplösning för ögonen, är det så kärt att se
sig ihågkommen från ett ställe, der hvarje blomma,
hvarje buske, der det, hvad naturen utbreder för
mennisko-ögat, är mig dyrbart. Och huru kan det väl
annorlunda vara för den, som likt mig blifvit
begåfvad med ett känsligt hjerta. Mitt lifs gladaste
stunder har jag passerat på det vackra Gustafsvik i
sällskap med den oförgätlige man, hvars vänskap jag
hade den afundsvärda lyckan att vinna. Huru många
gånger har jag icke under promenaderna kring
Gustafsviks egor dels till fot, dels i vagn hört denne
sannt fosterländske man med bekymmer bedöma den
närvarande tidens rigtning med afseende på det älskade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/2/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free