- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 3 /
115

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afsigter: det anser jag omöjligt. Vi hafva vådor nog,
Hr baron! dem vi icke kunna afböja för vårt fattiga
fädernesland; låtom oss åtminstone icke öka dem
genom hat och bitterhet eller personligheter. Den, som
i största vådan ställde sig fram och räddade, hos den
kan aldrig nitet och välviljan slockna eller ens svalna.
Sverige behöfver hvarje kraftig man för att stå uppe;
hvar och en som undandrager sin kraft, gör en
oförsvarlig synd. Det är ju nog emot alla småsinnets
försåtliga angrepp, att stiga fram med styrkan af
sanningens rätt, och allt sådant faller till ett intet. Tro
mig, min nådiga baron! det lönar sannerligen icke
mödan att ge så mycken attention åt detta ämne.
Menniskorna finna sitt nöje att förstora det onda som
sä ges: som oftast säges af blott lättsinnighet. I min
lilla krets har jag på några månader haft mer än en
bedröflig erfarenhet af denna lättsinnighet. Med mitt
humör och mina önskningar, huru gerna skulle jag
icke taga de mina vid handen och söka lugn bland
mina landsmän bland Wermlands skogar; men
sannerligen för Gud jag har hjerta att öfvergifva
affärerna, oaktadt den ringa andel jag har deri. Men!
blir det en gång tranquilt, är någon grund en gång
lagd, se då torde ock den enskilda önskningen få
gehör.» — — — —

Att Hr Wirsén, äfven sedan det blifvit
»tranquilt», icke företog någon utvandring till de
Wermländska urskogarna, utan qvarblef i statens tjenst,
kom sig väl deraf, som han sjelf föreger, nemligen
att han »ej hade hjerta att öfvergifva affärerna».
Och hvem kan undra derpå, då de voro så
vinstgifvande, naturligtvis vinstgifvande för landet, genom
hans qvarvaro?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/3/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free