- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Första delen. Resa genom Scottland, England och Irland /
5

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så att hvar och en tydligt skulle kunna märka,
huru mycket öfver dem hon var.

Den unga mannen hade under hela natten ej
yttrat ett ord, fastän han icke sofvit fem
minuter.

Då Damerna nu började att blifva oroliga, i
anseende till den pågående toiletten, och lilla
Fanny härigenom knuffades till höger och
venster, ville han, som en artig man, draga sig
tillbaka i sitt hörn och sålunda gifva mera rum.
För att göra detta, tog han med sin högra hand
och stödde sig på dynan, men råkade i det
stället att luta sig på ett mjukt knyte, hvilket
honom ovetande låg emellan Mamsellen och
honom. Ett besynnerligt läte hördes straxt från
detta knyte, och allas ögor i vagnen riktades
emot det underbara föremålet. Mamsellen hade
knappt märkt, hvarifrån ljudet kom, förrän hon
som en furie flög upp från sätet och utropade,
eller snarare gallskrek: ”Ilerre Gud!min stackars
lilla Janne!!!” — Man kan nu föreställa sig allas
förskräckelse, och isynnerhet den olyckhye unge
mannens, som varit orsaken till detta mord al
ett lindbarn, ty stor kunde ej gossen Janne
vara, efter han var inlindad i ett bylte.
Mamsellen förmådde af sorg ej yllra elt ord, utan vred
endast sina händer och mumlade emellan
tänderna något, som blott var ett doft jämmersorl.
Mördaren vågade ej se hvarken på den lidande
ålderstigna, celler på den ibjälkramade varelsen.
Det andra fruntimret var den enda som snat
hämtade sig, och frågade halft gråtande:
”Stackars litet barn! är det alldeles dödt?”

Då Mamscllen icke svarade på hennes, af
medlidande väckta fråga, kunde hon ej längre
kufva sin nyfikenhet och började derföre
försiv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/1/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free