Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mående mannen midt emot henne, skrattade så
att han kiknade, och magen flög oupphörligt
upp och ner. ”Jag visste väl,” utropade han,
”att det var bara ett spratt man ville spela
mig; men jag låter ej så lätt narra mig!”
”Mördare!” skrek Mamsellen.
”Hm! Mördare?” fortfor den förre och
tvärstadnade i sitt skratt, vid den hiskliga
anklagelsen.
”Min stackars lilla Janne!” jämrade Gumman
sig, ”han lefver aldrig öfver morgondagen! —"
”Huru? heter hunden Janne? Hå!”
Och på denna forklaring följde en salva af
skratt, som var en fullkomlig tortur för
ägarinnan af lilla Janne, och som troligen skulle
hafva räckt ända till York, om ej vår tjocka
vän stuckit sina båda fötter rakt igenom
resonnans-botten på en gitarr, som tillhörde Frun
med barnet och blifvit aftonen förut med
mycken omsorg stoppad inunder ena sätet inuti
vagnen. En ljuf moll-ton var det enda ljud
instrumentet gaf ifrån sig, såsom ett dödsrop. Frun
slog sig för pannan med en gruflig förtviflan,
och utropade blott: ”min gitarr! —”
Instrumentet drogs fram och befriades, ej utan
svårighet, från de båda bastanta fötterna: alla
strängarne voro &prungna, och en temmelig stor glugg
1 botten. Frun uppräknade gitarrens alla
meriter, hvilka präktiga toner den haft, i
synnerhet i mollen, och huru mycket alla kännare
berömt den, ja sjelfva Moscheles skulle hafva
yttrat om den för fjorton dagar sedan, att den var
otvifvelaktigt den bästa gitarr i London. Den
tjocka herrn urskuldade sig så godt han kunde,
och tröstade henne slutligen dermed, att i York
skulle finnas en man, som ”kunde sätta in ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
