Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista orden, utropade de Cmed undantag af den
unga mannen, som endast smålog) ett långt:
Hå—å!
”Ni tyckes tvifla på min berättelse? frågade
Mamsellen, som märkt detta småleende och
derföre vände sig till honom,
”Jag är tvertom öfvertyg ad om sanningen
deraf,” svarade han; ”det enda jag ej går in på,
är det, att tupparnes galande kan vara ett dåligt
för -ebud. ”
”Hvarför icke?” utropade Mamsellen helt
förundrad.
”Jag tor ej på förebud,” blef svaret. ”Allt
hvad man kallar omer, är blott charlataneri,
och det är endast fruktan för döden, som har
skapat dylika galenskaper.”
”Något för skarpt sagdt,” invände Gumman;
”jag är alldeles icke rädd af naturen, likväl tror
jag på förebud, och vet med säkerhet, att goda
andar finnas Lill, som varna menniskorna innan
det onda inträffar.”
”Meny,” fortfor tviflaren, ”om sådana goda
andar existera och varna menniskorna, hvarföre
söka de då ej att afböja det förestående onda?
lvartill tjena annars varningarne? Kunna
dessa andar kallas goda, när de ej förmå att
ulrätia något godt?”
”Om de ej uträtta det goda,” svarade
Mamsellen något förtretad öfver ett molstånd, som
hon aldrig inbillat sig, ty saken var i hennes
ögon alltför tydlig och sann — ”vilja de
åtminstone göra det; en god vilja är alltid prof på
clt godt bjerta, och derföre kunna dessa
osynli
ga andar, med största skäl i verlden, kallas
goda.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
