- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Första delen. Resa genom Scottland, England och Irland /
64

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ten funderar. Här språka alla lagkarlar om mås
len för dagen, och de unga bland dem få ders
vid göra sina anmärkningar. När man först ins
träder i detta långa rum med det utarbetade
ektaket och ser de tänkande figurerna i sina
svarta kappor och med sina pudrade peruker
marschera fram och tillbaka, påminner man sig bes
nämningen på dylika salar vid de Franska
Domstolarne: Salles des pas perdus — dock detta
utan allusion på något visst lands Advokater.
I samma rum är en mindre Domstol inrättad,
der några få Domare, af Första Division
kallade, söka, om möjligt, förlika de tvistande.
Förunderligt är, att de kunna höra ett
enda ord; ty bullret i salen är så högljudt,
att man tror sig vara på en politisk
sammankomst i Irland eller ett stormande
ParlamentsLedamotsval i England. Midt ibland denna
allmänna oreda hörde och förstod man ändå
hvarandra, som det tycktes; och Henrik hade den
tillfredsställelsen att höra flere af de stora
talarne deliberera öfver ett ganska inkrångladt mål
På en bänk utmed dem satt en äldre man af
omkring 60 år, som lyssnade begärligt på hvad
som sades, och yttrade ej ett enda ord. Hans
ansigte, en fullkomlig kontrast af de
snilleblixtrande ögonen, var utan Lif, läppen hängande.
Stödjande sig med båda händerna på en tjock
käpp med guldknapp, utsträckte han silt ena
korta ben på bänken, för att hvila det. Man såg
att ban var halt och att han till och med led deraf.
Uenrik toghonom för en gammal utlefvad Advokat,
som förlorat all sin talförmåga; oaktadt allt detta,
var det likafullt någonting hos honom, som
ingaf intresse, och Henrik kunde ej ufhälla. sig
rån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/1/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free