Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från att fråga Professorn: ”Hvem är den der
gamle mannen? Han förefaller mig något dum
och enfaldig.” Professorn skrattade, och utan
alt lemna Henrik ett ögonblicks betänketid, tog
hans hand och vände sig till den hal
ta figuren med dessa ord: ”Tillåt mig, Sir
Walter Scott, presentera för Er min unga vän från
Schweitz.”
Henrik förlorade nästan all fattning, då han
hörde Walter Scotts namn nämnas. Han
trodde knappt sina öron: samtidens favorit-forfattare
i den person, som han tagit för den
dummaste af jordens barn! Walter Scott hade
upplyftat sitt ansigte och fästat sina ögon på
Henrik. För hvarje ord, som han sedan
utltalade till den förundrade ynglingen, förändrades
allt mer och mer hans anlete, och inom få
ögonblick lifvades de förut stela dragen. Hvarjé
muskel hos honom fick ett ungdomslif; på den kala
pannan tycktes snillet hafva återvändt, medan det
tunna håret böjde sig för hvarje fläkt af de
förbigående. Han talade i början i flera ämnen,
nästan som hade han velat känna främlingen på
pulsen. Henrik var länge förlägen, men
faltade ändtligen mod, då samtalet blef något
lifligare. Walter Scott kom af en bändelse att citera
elt ställe ur Waverley, och detta gaf anledning
till ett och annat yttrande så väl om detta, som
om hans öfriga arbeten.
”Ni har läst Waverley?” frågade Walter
Scott.
”Jag har med stort nöje läst den,” svarade
Henrik, ”och, sedan min bekantskap dermed;
har det varit min högsta önskan att få se dess
Förfaltlare.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
