Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hus öppet för sig; men rekommenderad af
Louise’s barndomsvän skall han här emottagas af
endast vänner, som komma att anse honom såsom
en medlem af familjen.”
En vördnadsvärd, äldre man syntes i
dörren. Ungdomen herrskade i hans anlete,
ålderdomen hvilade på hans hjessa. Hans blick var
hfligheten, hans panna lugnet, På sidorna om
honom gingo de båda glada döttrarne; de lekte
med hans silfverhår. Louise såg upp emot sin
älskade Far. Han varen af de få lyckliga
menniskor, som vid första ögonblicket behaga och
ingifva aktning. Angenäm var anblicken af den
ålderstigne husfadren, omgifven af sin maka och
sina barn, njutande en sällhet, som alltför få
jordiska varelser förstå att värdera. Henrik såg
honom, och kom ihog sin far.
Gubben emottog fryntligt den unga
Schweitzaren, och var hjerteligen förnöjd, då Louise’s
systrar, som vanligt, började att skämta och
skratta. Knappt hade han varit inne tio minu-:
ter, förrän glädjen blef allmän; tll och med
Louise var munter. Konversationen var liflig;
men utan att ämnet blef någon frånvarande
menniskas förlöjligande; den Fransyska lättheten att
tala var blandad med den Engelska och Scottska
grundligheten i hvad som sades; med få ord,
det var ett språk så ovanligt att höra, ett skämt
så ledigt utan att såra, att Henrik ej märkte tim=
marnes flykt. Tiden tyckes alltid ila fortast,
när menniskan vill att den skall gå blott fot
för fot, liksom fordom, i den Scottska Bardens"):
Sånger,
&) Ossians
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
