- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Första delen. Resa genom Scottland, England och Irland /
124

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liksom Alperna, högt upp till skyarne, störtade
det andra ögonblicket ned i det svarta djupet.
Förfärligt röt stormvinden genom luften, med
dystert anlete tog solen afsked af den bäfvande
jorden, och dolde sig bakom de redan
brummande molnen. Allting blef mörkt, men
nattens lugna mörker var det icke; förstörelsens
nalt och vädrens tjutande afgrundsandar
herrskade på hafvet. Regnet forsade ur de brutna
molnen och blixtrar följde på blixtrar. Till
höger och venster flögo de vildt emot hvarandra
och dykade oskadliga ned i hafvet, för att
slockna ut och dö.

Henriks båt kunde ej mera styras; rodret var
krossadt af en jättestark våg. Sjömännerna
hade förlorat modet, då faran var för hand, och
sutto dödsbleka, den ena i fören, den andra i
aktern, och läste böner på böner. De hade
aftagit mössorna, såsom ett tecken af
undergifvenhet, och deras hår fladdrade för de rasande
stormilarne; händerna voro hopknäppta, och
läpparne darrade, under det orden flögo öfver
dem till Gud. De visste ej mera hvad de
gjorde; hela deras tankekraft var burta, Henrik såg
den öfverhängande faran, men förlorade ej
fattningen; han tog genast upp de båda
undanlagde årorna och började att ro, föratt åtminstone
hålla båten upp emot vågen, och derigenom
förekomma kantring; men hans försök voro
fåfänga, vågen dref alltid den smala båten på sidan,
och hvarje gång den förra rullade ned i djupet,
kysste mast-toppen de undanflyende böljorna.
Seglen dröpo af vatten; hvarje minut
mångdubblade faran. Han ropade åt Sjömännerna, att
refva seglen, och om det vore möjligt, äfven
taga ned masten. intet svar! Han visste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/1/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free