Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera kunde ej huset förmå. Sjömännerna fingo
hålla tillgodo med samma stenhårda bröd och
några ostkanter, och tycktes ej klaga öfver den
magra kosten, bara de fingo friskt upp med
whiskey, hvilket också var det enda, som fanns i
öfverflöd på stället. Henrik frågade sin värd,
om han lefde hela året om så fattigt. ”Fattigt!”
sade gubben och skakade på hufvudet —
”fattig är man först, då man ej har tillräckligt att
kunna hindra en uthungrad från att dö af svält,
och Gud vare låf! så mycket eger jag. Det är
sannt, att främmande sällan eller aldrig komma
till denna aflägsna ö uti stora hafvet, men
någon gång drifver ovädret cen resande hit, der
jag är kung och der min makt åtminstone är
så stor, att jag kan herbergera den husville
och mätta den utsvultne. Ensam regerar jag
här på ön, och inga fiender fråga efter mitt
lilla rike. Det gör mig nästan högmodig veta,
att ingen hindrar min vilja eller blandar sig i
min regering. När min gumma och jag om
söndagarne varit på Mull, för att höra predikan,
tycker jag alltid att menniskorna der äro slafvar.
När vi åter styra båten emot vår ö, mor
sittande vid styret och jag vid årorna, tycka vi
oss just lycklige och liksom befriade ur ett
fängelse.” Gumman afbröt denna berättelse med
att klaga öfver Henriks dåliga appetit, och
försäkrade tillika att, om stormen ej fortfor i
morgon, skulle hon fara öfver till Mull, för att
skaffa bättre potates, och kanske litet fisk. Han
tackade henne för denna välmenande försäkran,
men hoppades inom sig att nästa morgon få
lemna ön.
Aftonen bröt in, sedan den tarfliga måltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
