Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jemförelse med Louises framtida lycka. Aldrig
hade han sett henne så skön, aldrig hade hon
mera liknat ett öfverjordiskt väsende. Han
förtjustes utaf hvarje drag i hennes ansigte, och
kunde aldrig nog betrakta den bild, som redan
förut var så outplånligt intryckt i hans själ.
Han tyckte sig se en engel!
Då ceremonien var slut, fattade Lorden sin
unga hustrus hand, för att föra henne fram till
föräldrarne. Hon räckte den utan att lyfta
ögonen från golfvet; alla omfamnade henne
utan att hon ett ögonblick såg upp. Lutande
sig på Lordens arm, gick hon dyster och tyst
ur kyrkan.
Henrik skyndade hem, för att ostördt tänka
på sitt sorgliga öde. Louise var gift,
tärningen var för alltid kastad. ”Men,” tänkte han,
”om jag är olycklig, bör jag dock ej genom min
närvaro upprifva ett sår, som tiden snart torde
läka. Hon har fått pligter som maka, hvilka
jag måste vörda. Farväl alskade trakter, som
jag ej mera bör se! Farväl Louise, blif
lycklig och nöjd! Må lugnet för alltid återkomma
i ditt nyss så qvalfylida bröst, må sorger och
tårar aldrig synas, der endast glädjen borde
herrska!”
Så väl i Scottland som England är det
bruket i alla klasser, från den högsta till den
lägsta, att de nygifta efter vigslen resa bort, och
det på sjelfva bröllopsdagen. Har den nygifta
mannen ej nog förmögenhet för att göra en
lång resa och tillbringa smekmånaden i någon
trakt, der så väl han som bruden äro okända,
och der de under den lyckliga tiden ej störas
af någon tredje person, reser han till
närmaste by eller landtställe och lefver der för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
