Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CAP. XIL
”Le commerce y est si grand, dqu’on
”y peut recevoir Ila poste des quatre
”parties du monde å la fois.”
LE BRUN,
Henrik hade emellertid på detta sätt anländt
till Liverpool, denna rika handelsstad, och
möttes der af samma vilvilja, samma uppriktighet,
samma deltagande, som öfverallt karakterisera
Engelsmännerna. En utlänning finner ej i
första ögonblicken hos dem den öfverdrifna och
nästan onaturliga artighet, sorn utmärker
Fransoserna; det är först vid andra, kanske tredje
mötet som man kan lära känna en Engelsman.
Då börjar han först att intressera sig för den
främmande, och en handskakning är beviset att
en närmare bekantskap är gjord. De första
stunderna i ett Engelskt sällskap äro således
långt ifrån angenäma, 1 synnerhet för den,
som kommer från Frankrike och der blifvit van
att inom fem minuter vara intimt bekant med
hvarje person i sällskapet; men denna
obehaglighet ersättes rikligen genom den varma och
stadiga vänskap, som en Engelsman efter någon
tids sammanvaro skänker en utlänning, för
hvilken han fattat förtroende. Många resande
hafva återvändt från Storbrittannien med klagomål
öfver innevånarnes tröghet, tråkighet och
pedantiska seder. Men denna anklagelse är falsk.
Det som af dessa resande fått namn af tröghet är
blott allvarsamhet; redbarhet kalla de tråkighet,
och ett rätt fram och okonstladt sätt att vara,
gäller hos dem för pedantiska seder.
Liverpool som, genom sin vidsträckta handel,
förvärfvat hederstiteln af den andra staden i
riket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
