- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Första delen. Resa genom Scottland, England och Irland /
217

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

många menniskovänner borde finnas, som
lättade den fattiges hörda, möter man tusende
sinom tusende varelser, för hvilka man skulle
bäfva att vara emellan fyra ögon. Kanske märkes
der, mera än på något annat ställe, mängden af
dessa olycklige, derigenom att de öfverallt visa
sig bland bättre och lyckligare menniskor, Det
kan visst vara sannt, och vi vilja ej påstå, att
fattigdomen i Dublin är större än på någon
annan plats i riket; men vi äro öfvertygade, att
ingen besökt den staden, utan att med fasa
blicka ikving sig på gatorna, torgen ech i kojorna.
Kontrasten af uselhet och rikedom är för
märkbar för att någon skulle kunna lemna den utan
uppmärksamhet. De stora, prunkande
palatserna och de publika byggnaderna, stå ofta vid
sidan af kojor, byggda af jord och torf, utan
skorstenar, hvilka också alldeles icke äro
behöflige, ty husägarne anse eld för en alltför stor
lyx, som de ej kunna bestå sig. I dessa mörka
kyffen krypa de in för att tillbringa natten,
liksom Eskimoerne 1 sina snöhyttor; när morgonen
kommer, kräla de åter ut, för att upplefva en
annan lika olycklig och lika enformig dag. De
utsträcka aldrig sina bekymmer till
morgondagen, den närvarande stunden upptager alla
deras tankar. Husfadren kan ej hafva någon
omsorg för sina barn och barnabarn; hans eget lifs
uppehälle gifver honom nog att tänka på, utan
att bekymra sig om andras. Barnen drifvas ut
att sjelfva skaffa sig hvad de behöfva; den
maktlöse gubben släpar sig fram öfver gatorna,
tiggande för att ej dö af svält. I denna grufliga
belägenhet går kanske någon gång en döende
qvinna till Presten eller Munken i närmaste kyrs=
ka, och jemrar sig med matt och döende röst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free