- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Första delen. Resa genom Scottland, England och Irland /
219

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på en gång skulle förstöra äfven den sista
gnistan af glädje, som förlusten af Louise hade
lemnat honom öfrig. Ofta inträffar det, att
menniskan har en slags aning af en förestående
olycka, och fastän hon ej kan förklara denna
hemliga ingifvelse, ryser hon af farhåga, vid
känslan deraf. Henrik darrade, när han öppnade
den gamle Informatorns bref, men visste ej
hvarföre; en oförklarlig oro herrskade i hans bröst
och kallsvetten fuktade hans panna. Flera
gånger upptog och bortlade han brefvet, innan han
slutligen nästan medvetslöst öppnade detsamma.
Följande rad föll honom genast i ögonen:

”De Christne dö ej; de förändra blott Hf.” —

Hans kinder bleknade; öfver de darrande
läpparne flög den hemska frågan : ”Min Gud! hvem
är död?” — Ännu ett ögonkast på det
olycksaliga papperet, skall upplysa honom derom!

”Han dog, han som älskade Gud öfver allting;
han är icke mer; den fattiges vän har blifvit stum
för de klagandes böner. Han är icke mer, den
gamle i dalen! Henrik! din far. ... din far...
Jag kan icke fortfara, mina ögon förmörkas, min
penna lyder ej...,Jag har sett hans graf; din
syster silter der ensam och sörjer. Den
bortgångnes vålnad hemkallar sin son, Kom och
blanda dina tårar med våra!”

Hvilket ögonblick för en son, som vistas
fjerran från det land, der den älskade fadren
slutat sina dagar! Det är alltid någonting
Jugnande i medvetandet af att hafva varit närvarande
vid en kär persons bortgång ur tiden. ”Jag skulle
då ej mera se honom!” utropade Henrik,
öfvermannad af sin djupa sorg. ”Store Gud!
hvarföre fick jag icke sitta vid bans dödsbädd och
lyssna till hans tupga andedrag? IHvarföre fick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/1/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free