- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Första delen. Resa genom Scottland, England och Irland /
225

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lades till hvila; och den obemärkta punkten,
der den store Statsmannen ligger, väntar nu
med otålighet efter det monument, som
Liverpools stad skall uppresa åt hans minne. När
en gång alla stengratvarne blifva färdige att
emottaga de för ägarne dyrbara gästerna, och
det fromma sinnet klädt de nakna murarne med
blommor och kransar, skall mången
pilgrimsfärd anställas till de dödas hemvist och mången
stund tillbringas under cypressens och tårpilens
sorgliga grenar. Då nattens drottning blänker
på himlahvalfvet och dess bleka skimmer
omflyter träden och marken, skola de
öfverlefvande slägtingarne och vännerna vandra ibland de
tysta monumenterna och de, liksom af sorger
förkrossade, emot jorden lutande tårpilarne!
Begrafnings-ceremonien var nästan densamma,
som i Lutherska länder. Tal hålles dock aldrig
vid grafven, endast de vanliga bönerna läsas;
hela akten är merendels förbi på några få
minuter. Ibland de sörjande qvinnorna, som
stodo närmast, märkte Henrik en, hvars
ungdomliga ansigte var badadt i tårar. Hennes ögon
voro aldrig ett ögonblick vända från den mörka
kistan; hennes händer voro
sammanknäppta till bön. Den svarta drägten hindrade ej att
upptäcka en den skönaste vext. Hennes fötter
svigtade och suckar blandade sig med tårarne.
När presten slutat akten och hvar och en med
böjdt hufvud i tysthet, inom sig, för sista
gången tog afsked af den döde, sväfvade öfver
hennes bleka läppar en bön, som kom från det
rena dottershjertat, och som utsades nog högt,
för att af alla närvarande höras och i djup
an
dakt upprepas:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/1/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free