- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Andra delen: Resa genom Belgien, Rheinländerna och Schweitz /
21

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de på det mest vänskapliga sätt emottagen, och
gubben tröttnade aldrig vid ynglingens sällskap;
han tycktes nästan blifva ung på nytt vid den
sednares berättelser om krig, segrar och tornerspel.
Men att se och tala med hans dotter, den
sköna Hildegunda, behagade mer den unge
Riddaren, än att sitta och berätta sina äfventyr för
den nyfikne och uppmärksamme gubben;
omsider fick han tillfälle att på ett ögonblick
aflägsna sig, och skyndade ut i trädgården, der
han snart fann Hildegunda sittande med
händerna ibopknäppta till bön. Vid hans ankomst
rodnade den oskyldiga flickan och slog blygsamt
ned sina ögon. Roland sjelf var förlägen; han
visste ännu icke hvilket välde hon hade i hans
hjerta. En törnros låg på Hildegundas knä;
Roland begärde den: ”ännu har min hjelm,
sade han, ej burit något minne af en qvinna; när
andra Riddare skryta öfver sina damers dygder
och behag, har jag sänkt ned mitt hufvud och
tegat.” Hennes kinder färgades nu än mera om
möjligt; och med en blick, som yppade för
Roland hans lycka, gaf hon honom den åstundade
blomman. Från denna stund vågade de tala
med hvarandra om kärlek, och en evig trohet
blef den ed de båda gjorde vid afskedet, som
korrt derpå följde; ty Riddaren hade fått
Kejsarens befallning, att genast begifva sig till
armeen, der bans arm var oumbärlig. Tyst och
smärtsam var afskedsstunden; orden uttryckte
blott svagt, hvad de önskade meddela
hvarandra; ögonen tolkade vältaligare hjertats känslor.
De skildes åt; Hildegunda tillbringade sina
ensliga stunder med tankarna på Roland, och
denne, med älskarinnans namn ständigt på läpparne,
gjorde underverk af tapperhet och eröfrade den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/2/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free