- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Andra delen: Resa genom Belgien, Rheinländerna och Schweitz /
22

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fullkomligaste och mest oväntade seger. Rolands
namn blef nu tillräckligt för att förjaga
fienderna från alla kanter, och hans bedrifter gåfvo
ämnen för sånger, som hvar soldat kunde
utantilll. Men månader hade emedlertid förflutit,
och segraren återkom ej. En dag anlände till
Okkenfels en gammal krigare, en af Rolands
krigskamrater. Hans blick var dyster;
Hildegunda frågade bäfvande efter sin älskare. ”Jag
såg honom, betäckt af sår och med blodet
strömmande ur sidan, falla ej långt ifrån der jag stod
i striden,” blef svaret. Den olyckliga
älskarinnan föll afdånad till marken; orörlig, tyst och
kall tycktes hon snarare vara en af de liflösa
marmorstatyer, som vakta grafvarne, än en
lefvande varelse. Åtta dagars djup sorg ingaf
henne afsmak för verlden och lifvet; hon erhöll
ändteligen af sin far tillstånd att gå in i ett
kloster och taga slöjan. Med särskilt tillåtelse och
efter många omvägar beviljades henne
förkortning på pröfvotiden, och tre månader voro knappt
förflutna, förrän hon gjort sitt högtidliga löfte
och för alltid skilt sig från verlden. Roland,
hvars sår nu voro läkta, återvände få dagar
härefter, och erfor med fasa, att oupplösliga band
ryckt hans älskade Hildegunda från honom.
Förtviflad öfvergifver han sina lysande vapen
och går att bygga sig ett eremitage på en hög
klippa, nära hvars fot Nonnenwerth ligger.
Hela dagarne salt han der i sitt ensliga rum, med
ögonen fästade på klostret, der hon lefde. När
dess klocka om morgonen ringde till bön,
vaknade han och bad äfven, ty säkert gjorde
Hildegunda då detsamma. Hörde han nunnornas
sånger någon gång, trodde han sig genast ibland
dem igenkänna Hildegundas röst. Då
aftonstjer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/2/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free