Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon af deras som jag nyss omtalat, hvem
har mera skäl att sörja, de eller Ni?”
Henrik svarade icke. ”Har jag ej skäl att
sörja,” tänkte han för sig sjelf, ”jäg, som
inom några månader förlorat både min far och
Louise?” Med sönderkrossadt hjerta satt han
länge tyst och nedslagen och tänkte på hvad
han sjelf erfarit, och hvad han nyss hört af
den språksamme följeslagaren. Dagen var
emellertid långt framskriden, och aftonen nalkades
med stora steg. Herdarne började att drifva
sina stora boskapshjordar ner åt de lågländta
trakterna; ömsom blåste de under vägen i de
långa, krökta hornen, ömsom sjöngo de någon
nationalsång. — Öfverallt hördes klingandet af
koskällorna; luftens musicerande inbyggare
uppstämde äfven sina glada sånger, och bäckarne
och fallen sorlade ett fullständigt
akkompanjemang. Fastän årstiden redan var långt
framskriden, kändes Juften ej kall, och allt bådade
den herrligaste höstafton. Men lång var ännu
vägen upp till spetsen af RBhigi, der en gästfri
koja emottager hvarje främling; våra resande
fattade sina vandringstafvar och skyndade den
branta och på sina ställen tröttande vägen
uppåt, för att innan nattens inbrott kunna hvila
ut invid den trefliga och sprakande eldbrasan,
så välkommen för alla resande som hit
ankomma.
Ändteligen efter 43 timmas ansträngningar
syntes det efterlängtade värdshuset på bögsta
höjden af berget. En mängd främlingar stodo
utanför det, betraktande den nedgående solen
och spejande med nyfikna blickar öfver det
framföre i en panorama liggande landet.
Vägvisarne sutto rundt ikring på marken, och
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
