- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Andra delen: Resa genom Belgien, Rheinländerna och Schweitz /
66

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aftynade emellertid märkbart, och Lorden kunde
ej utan rysning se hennes tillstånd. Då först
rådfrågades en ganska skicklig läkare, och
denne, sjelf öm och lycklig make, förkunnade med
darrande röst, att Louises lif sväfvade i den
största fara, om hon ej snart blef förflyttad till de
sydliga länderna; för sig sjelf suckade den
erfarne mannen, ty han hade sett in i den sjukas
hjerta och funnit såret oläkligt. Resan till
Italien beslöts genast; Louise åhörde detta beslut
ej med likgiltighet — ty hon skulle komma
Henrik närmare — och för första gången visade
hon intresse för någonting, och frågade med
lifligare ögon än vanligt: ”När resa vi, Mylord?”
Denne blef utom sig af glädje öfver denna
hastiga förändring och utsatte den första vårdag
för afresan. Louise lefde härefter blott för
hoppet att snart få anträda resan, och väntade med
otålighet efter den långsamt framskridande
våren.

Vissheten om Louises försvagade hälsa gjorde
ett djupt och förskräckligt intryck på Henrik.
Han trodde sig beständigt se henne framför sig,
och inbillningen målade henne med dödens
gulbleka och matta färger; förebråelser och
samvetsqval voro tecknade i hennes ansigte. Med
möda uthärdade han denna inbillade syn. ”Är
det ej lofligt att älska?” frågade han sig sjelf.
”O Gud! Du har ju sjelf uppenbarat oss, att
det är endast kärleken, som leder till
Himmelen och Dig! Hvarföre då dessa sönderslitande
samvetsqval! O! skänk henne åter de krafter
och det lugn hon förlorat, och lägg på mig
tyngden af ditt dubbla straff! Jag skall gerna lida
allt.” Från detta ögonblick försvann sista
gnistan af Henriks ungdoms-munterhet; hvarken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/2/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free