- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Andra delen: Resa genom Belgien, Rheinländerna och Schweitz /
71

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

billningskraft. Emot mina vänners inrådan
började jag resan, och såg allt mer och mer den
Italienska trädgården försvinna bakom mig.
Vägen var svår, min åsna kunde med möda finna
fotfäste. Här och der i bergen syntes några
enkla trädkors; de voro uppresta af fromma
kristna åt de olyckliga offren för de Italienska
mördarnes dolkar. Så snart man kommit öfver den
Schweitziska gränsen, syntes ej mera dessa
dystra olyckstecken, och jag tyckte mig andas
lättare. Alperna hafva någonting eget, som saknas
hos andra bergskedjor; isynnerhet när man
kommer längre in i Schweitz är detta egna ännu
mera märkbart. En förundransvärd kontrast
råder här öfverallt: de skönaste blommor växa
tält invid eviga isberg, vindrufvan sticker fram
utur remningar och hålor, bördiga fält synas vid
sidan af bottenlösa afgrunder. — Alperna,
”Naturens Palatser,” som Lord Byron kallar dem,
dessa med jorden jemnåriga berg, som kunna
tala om Hannibal och Napoleon, som våga
ostraffadt lyfta sig emot himmelen och insvepa sina
hvita hjessor i luftens dimmiga slöjor —
Alperna, säger jag, föreföllo mig såsom trappsteg upp
till en annan verld. Jag drömde om den
förestående synen och trodde mig nalkas den
eviges thron. På en gång väckte mig ett doft och
affägset ljud ur denna romantiska dröm;
förundrad skådade jag ikring den förändrade trakten,
och såg blott snö och is, så långt ögat kunde
nå; ej ett träd, ej ett grässtrå, ej en rinnande
bäck kunde upptäckas. Allt var dödt och öde.
Åsnan gick ännu som förut sina långsamma men
säkra steg och följde vägvisaren, som började
tåget. Ljudet förnyades och hördes närmare;
jag igenkände snart, att det var den välbekanta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/2/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free