- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Andra delen: Resa genom Belgien, Rheinländerna och Schweitz /
73

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillskapade i snön ett ljus, som, liksom en
Nordisk lyktgubbe, flög upp och ned, till höger
och venster, böjde sig framåt och tillbaka och
fann ingen ro förän dagningen kom. Så stod
jag njutande ett skådespel, som visserligen
många andra ställen på jorden kunna erbjuda, men
som dock aldrig väcker denna sublima känsla
som upp i dödens kalla regioner, halfvägs upp
till himmelen, på St. Bernhard.”

”Munkarne återvände från kyrkan, och
emottogo mig med en vänlighet, som straxt intog mig
för dem. De voro män af alla åldrar, klädda i den
bruna drägten med kapuschong, och omgjordade
af ett rep, i hvilket på den ena sidan hängde
ett halft utnött radband. Inga bekymmer
tycktes nedtrycka dem; ej en enda yttrade annat
än förnöjsamhet med sitt läge. Flere bland
dem visade till ock med en slags glädtighet,
som jag var långt ifrån att här vänta. ”Hvad
nytt från våra bröder i Rom?” frågade en, och
afvaktade svaret med samma nyfikenhet, som
om det innehöll underrättelser från en annan
verld. När vi inträdt i salen, satte alla sig
vid samma bord, för att förtära den torftiga
aftonfödan. En lampa kastade ett matt sken
öfver de bleka och med långt skägg beväxta
munkarnes anleten. Aldrig har jag förr varit
gäst vid en dylik aftonmåltid, och troligen
kommer jag aldrig mer att upplefva sådana
ögon
lick. Men anrättningen var knappt slutad,
förrän en af bröderna med mörknad blick
inträder i rummet och förkunnar, att himmelen
åter mulnat och uppdragit ett moln som var
tungt af snö. ”Låt klockan då ljuda! bjöd en
gammal munk. ”Man vet ej, om icke
tilläfventyrs ännu någon resande vandrar i dessa ödslis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/2/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free