- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Andra delen: Resa genom Belgien, Rheinländerna och Schweitz /
91

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bådas lika stora massor gjort allt vidare fall
omöjligt. Trött och utmattad kastade han sig
här ned. Hålans fasta väggar och orubbliga
stengolf lofvade säkerhet emot ovädret.

Få minuter voro knappt tilländalupne, då
Henrik trodde sig från grottans innersta höta ett
ljud, som ej tycktes härröra af stormen eller
åskan. Han lyssnade uppmärksamt; men nu
hördes åter inlet annat än smattrande åskknallar,
stormens hvinande och jordens buller. Han
ansåg det först såsom foster af en upprörd
inbillning; men snart förnyades samma dofva ljud.
Nyfiken uppstod han från den hårda bädden och
gick inåt grottan. Han hade ej gått många steg,
förrän vägen blef så ojemn och passagen så trång,
att han måste krypa för att komma fram.
AÄndteligen syntes en öppning; Henrik arbetade sig
dit och befann sig vid branten af en bottenlös
afgrund. De tätt på hvarandra följande
blixtarne upplyste en scen framför honom, hvartill
han ännu aldrig varit vittne. En rysning
genomfor honom, då han såg sig med ena foten
stående på en smal, nästan lösryckt bergspets,
med den andra på stammen af ett kullslaget
träd, och med hufvudet rörande en af de stora
bergsklyftorna, som bildade grottan. Framför
och inunder honom låg afgrunden, der det mest
infernaliska buller hördes af klippor som
nedramlade, af träd som, halft uppbrända af åskan,
störtade ned emot djupet, af floder som, i den
häftigaste fart, liksom gripna af en panisk
förskräckelse, skyndade sig ned i den okända
dalen; och sist, på en annan obetydlig bergspets,
som var så svag, att en vestanfläkt kunnat
lösrycka den, syntes en ung flicka, med handen
emot hufvudet hvilande sig på ett nedböjdt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/2/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free