- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Andra delen: Resa genom Belgien, Rheinländerna och Schweitz /
114

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När de hand i hand inträdde i Lord C « + + ng
förmak, funno de honom ensam sittande med
händerna i kors. Han steg upp för att
emottlaga dem och tvingade sig att for ögonblicket
synas glad; men i hans blick låg någonting så
dystert, att det tvungna småleendet ej
förmådde dölja hans upprörda känslor. ”Varen mer
än välkomna!” yttrade han; ”Mylady har
mycket häftigt längtat efter att se Emma och
Henrik Mackenzie. Jag har ännu aldrig sett henne
så orolig som hon nu är alltsedan i går, då vi
af en händelse fingo veta, att J voren här, eller
åtminstone att J väntades stundligen hit
tillbaka från Cbamouni. Påminn Er, Mackenzie, den
sköna och behagliga Louise £ + +, då hon som
ogilt utgjorde en prydnad för alla
sällskapskretsar i Edinburgh. Påminn Er hennes
godhetsfulla och intagande ansigte, hennes
förtrollande växt. Ack! se henne nu och döm sjelf! Det
är blott hennes enslasjäl som återstår.” Lorden
slutade, öfvermannad af sina känslor, och
vände sig borrt, för att ej visa sina tårar för Louise,
som i detsamma inträdde i rummet, Henrik
bleknade vid denna syn: den förr så sköna och
älskvärda Louise liknade nu ett af de
olyckliga offer, som framsläpat decennier i
Inqvisitionens graflika fängelser, och som döende får. ett
ögonblicks tillstånd att andas en friare luft och
värmas af solens glöd. Matt kastade hon sina
blickar på de främmande, och satt länge innan
hon fick styrka och förmåga att yttra ett ord.
”Det fagnar mig att se dig, Mackenzie,” yttrade
hon slutligen knappt hörbart, ”och äfven Er,
Mamsell Mackenzie; jag tror ej att jag misstager
mig; — en aning säger mig att Ni är Henriks
syster, den af honom för mig så ofta omtalade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free