Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till staden — ”ingenting kan i skönhet jemföras
med denna himmelska natur.”
En lång tystnad följde härpå; Louises själ
tycktes endast och allenast sysselsätta sig med
åskådandet af det gudomliga landskapet, sjön,
stränderna och bergen. Hennes blick föll dock
slutligen på Henrik. ”Hvad, Henvik!” sade hon
— ”också du gråter denna högtidliga morgon!
Du fägnar dig ej åt solens förestående återkomst,
solen, som upplifvar allt hvad lif och anda har,
och som skall skänka mig nytt lif! Hvarföre
sörjer du? Har lifvet äfven för dig inga
vidare behag? — Du måste ännu blifva lycklig,
Henrik; en döende vän fordrar det af dig.
Emma skall med sin systerliga kärlek förljufva din
lefnad, och dina omsorger om henne skola
angenämt sysselsätta dig. En gång — och detta
är mitt gladaste hopp, min innerligaste önskan
— skall en maka förena sig med systern att
göra dig lycklig, och inom den lilla
familjekretsen skola trefnad, enighet, förnöjsamhet och
sällhet bo.” Vid dessa ord knäppte hon ihop
händerna och förblef tyst några ögonblick,
under hvilken tid Lorden, Henrik och Emma
afsides öfverlemnade sig åt sorgens klagande
utbrott.
Louises ansigte hade under bönen återfått en
ljusröd färg, och ögonen återvunnit en
blixtrande glans. Ett småleende låg på hennes läppar,
och pannan höjde sig skönare än någonsin
emellan de bruna lockarne. Förklaradt var hennes
anlete. ”Min tid är inne,” började hon ånyo
med hög och kraftfull röst; — ”natten hvilar ej
mera i dalarne och på floderna, dagen står
redan uppå bergen och ser sig ikring.
Morgonvindarne leka med skogens späda löf; foglarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
